|
Alkoholberoende
Den europeiska beskrivningen.
Ett översatt utdrag ur
WHO's ( World Health Organization ) Geneve IDC-10
klassifikation från 1992.
F10.2 Alkoholberoende Syndromet.
En samling
av fysiologiska, beteendemässiga och kognitiva fenomen i
vilka bruket av alkohol får en mycket högre prioritet för en
viss individ än andra vanor som en gång hade större värde.
En central beskrivande karaktäristik av beroendesyndromet är
önskan (ofta stark, ibland övermäktig) att inta alkohol.
Tecken kan förekomma att en återgång till alkoholbruk efter
en period av avhållsamhet leder till en snabbare återkomst
av andra kännetecken på syndromet än vad som uppträder hos
icke-beroende individer.
Diagnostiska riktlinjer.
En
definitiv diagnos av beroende skall vanligen endast göras om
tre eller flera av följande har erfarits eller uppvisats vid
någon tid under det föregående året:
(a) en
stark önskan eller tvångskänsla att inta alkohol;
(b)
svårigheter att kontrollera alkoholintaget i form av dess
start, slut eller nivå;
(c) ett
fysiologisk abstinenstillstånd när bruket av alkohol upphört
eller minskat, kännetecknat av: det karaktäristiska
alkoholabstinens syndromet; eller bruket av alkohol med
avsikt att lätta eller undvika abstinenssymptom;
(d)
tecken på tolerans, sådan att ökade doser av alkohol behövs
för att uppnå effekter som ursprungligen erhölls med lägre
doser ( tydliga exempel på detta hittas hos alkoholberoende
individer som kan inta dagliga doser som skulle slå ut eller
döda icke-toleranta användare);
(e)
tilltagande försummelse av alternativa nöjen eller intressen
på grund av alkoholbruk, ökad tid nödvändig för att förvärva
eller inta alkohol eller för att återhämta sig från dess
effekter.
(f)
fortsatt bruk av alkohol trots klara bevis för öppet
skadliga följder, såsom leverskador på grund av överdrivet
drickande; ansträngningar skall göras för att bestämma att
användaren verkligen var, eller kunde förväntas vara,
medveten om arten och omfattningen av skadorna.
En begränsning
av det personliga mönstret för alkoholbruk har också
beskrivits som ett karaktäristiskt kännetecken, (dvs. en
tendens att dricka alkoholhaltiga drycker på samma sätt på
veckodagar som på helger, oberoende av sociala begränsningar
som bestämmer vad som är passande dryckesbeteende.)
Det är en
väsentlig karaktäristik på beroendesyndromet att antingen
alkoholintag eller en önskan att inta alkohol skall
föreligga; den subjektiva medvetenheten av tvång att använda
alkohol är mest vanligen sedd under försök att sluta eller
att kontrollera bruket av alkohol. |
